livet i en pansarvagnspipa

ja, ett namn har jag. överlevt 17, om 20 dagar, 18 vintrar. föddes upp i rimbo till jag nergraderade mig till norrtälje, en riktig skithåla - men vännerna är ett undantag, helt otroliga och sköna människor. jag går teknikprogrammet IT, är inne på andra året, en pest från min sida. lektionerna gör mig galen, rastlös och mer rastlös. går nästan aldrig dit, men när jag väl är där, hänger jag oftast hos grannprogrammet el, eller sitter i huvudkorridoren med folk.

jag är negativ till det mesta och irriterar mig på folk, men annars är jag jävligt hyperaktiv, högljudd och allmänt galen, men jag är alltid glad, och det är ju huvudsaken. men ät antingen ute i rymden och svävar, ska göra allt exakt nu, åka hit och dit, städa, möblera om, göra en ny människa av mig osv... eller längst in i magman i jorden, kokar av ilska eller svämmar över av olyckligheter.

har dock en anledning till mina olika beteenden, jag är bipolär. under ca 5-6 år nu har jag varit väldigt depprimerad pga tusentals olika händelser. har ätit medicin sen sommaren 2008 och det är först nu sen jag fått diagnosen bipolär och börjat med nya mediciner, som mitt "mående" börjar bli bättre, det känns bra helt enkelt! men man behöver struktur i sitt liv, vilket jag inte har, för jag vill inte.

men det här betyder inte att jag är helt fuckad. har mina kreativa stunder - målning fotografering eller tatuering. umgås väldigt mycket med min bästa vän sarah, min ena halva ungefär, vi har samma personlighet och intressen. även andra vänner. tycker om att vända på dygnet, skrika när jag sjunger till världens bästa låtar, enligt mig. jag jagar i jämtland, en stor passion. varit med pappa på jakt från 4 års åldern.

det var jag, i kort sammanfattning..