livet i en pansarvagnspipa

du grävde ut mitt hjärta och spikade upp det på din vägg.

tänker på allt och inget. hur ska det bli nu? va ska hända sen? hur länge ska det kännas såhär tomt och kallt? när vänder vinden? jag bara hoppas.. och håller tummarna hårt, för att det ska bli som förr. kan jag inte bara få mitt liv på band och spola tillbaka allt? orkar snart inte mer. sen ska man tydligen på en utredningen om det visar sig att jag har add, jävla skit säger jag bara. vill bara gräva ner mig med dig.

ibland önskar jag att jag hade ett trollspö